Det är någonstans i den vidunderliga ’O klang och jubeltid’ som jag till slut inser storheten både i Benny Anderssons musik i ett sådant här sammanhang – och i Gustaf Sjökvists kammarkör.
Låten som Tommy Körberg brukar göra till en svensk brunnsorkesterdänga växer och växer och exploderar fullkomligt i en helt ny svensk körklassiker som är så vacker, utopisk och lyrisk att jag undrar om den inte slår ut alla de där sångerna som manskörer och blandade körer förgyllt diverse högtider med i hundratals år. Det är som om svenskheten stannar upp, håller andan – och utbrister i ett jubel över att den mår riktigt, riktigt bra i sitt skönt omtöcknade tillstånd.
Gustaf Sjökvist dog i vintras men hans kör lever och till den här skivan tog de hjälp med låtskrivandet just av Benny Andersson. Man kan säga att det är långt från Hep Stars till Gustaf Sjökvist men det märks knappast här.
Sångerna är visserligen inte helt nya, men några av dem får verkligen nytt liv här. Från musikalen ”Chess” kommer Anthem som Tommy Körberg normalt tar upp till hjälte- och kastratnivå med sin tenor. Det här är ju en av våra mest uttjatade låtar men med en flyktingkatastrof som relief får den självklart ny aktualitet. Det är mycket fint. Men allra bäst är faktiskt några av de mindre kända och nyare låtarna.
Vilar Glad I din Famn är en underbar och självklar kärlekssång här och Klinga Mina Klockor är inte fullt så mycket Postflickorna som i sin originalversion. Men mycket fin ändå. Och så titelspåret Kärlekens Tid med sin text av Ylva Eggehorn, som nog får anses vara den finaste kyrkosången som skrivits sen Otto Olsson lämnade in Advent till förlaget för nästan exakt 100 år sedan. Här är det så vackert att jag förundras över en körsång som passar lika bra på bröllop, begravning och dop. Det är i sanning storhet från en enkel dragspelare från Eskilstuna.
Det här är sannolikt världens vackraste skiva 2015.
Lasse Anrell, PRO pensionären nr 10, 2015
